June 24, 2020 4 min read

Har du också känt dig liten och utan kontroll? 

När det oväntade slår till. Plötsligt finns inget facit, ingen karta, ingen manual. Vi går tillsammans ut på obruten mark med tilliten och kanske rädslan som vår följeslagare.

Tillsammans skapar man en bild av vad vi har framför oss. Vad är bästa sättet att  angripa "draken"på.
Ska vi släcka lampan och gömma oss under filten till stormen blåst över, ska vi med list lura den eller ska vi möta den och slåss? 
Det finns inget givet svar men utefter vår historia, befolkning, våra lagar och tar vi ett beslut som vi tror kommer fungera. 
Den osäkre kanske hade velat vänta och ser vad de andra väljer och gör sedan likadant. 

Det är här det djupt mänskliga visar sig och "gå ut på is"-  metaforen blir reellt.
Vi är ju beroende av varandra och vi vill inte lämnas ensamma. Om en medmänniska går ut i något okänt så kanske jag också kan gå ut på samma "is", helt plötsligt står alla där och frågar vem som har kunskap om situationen och om det håller. 

Väljer någon ett annat sätt att angripa draken på ses nu denne som ett hot. Har vi andra missat något? Rädslan att ta fel beslut i svåra situationer är stark och helt plötsligt kan vi alla som skulle hjälpas åt att döda draken helt plötsligt försöka skada den som väljer en annan väg. 
Alla flyttas tillbaka till skolgården, mobben har startat mot det som är annorlunda och den löper från närmsta granne över stora vatten till de personer vi aldrig har mött. De trygga och kärleksfulla medmänniskorna är plötsligt borta. Grupper, människor, nationer och stater vrider och tvistar argument, retorik, resultat och siffror till sitt syfte.  Det har blivit en kamp där man inte drar sig för att skapa olika "sanningar" för att framhäva sig själv.  Helt plötsligt har det blivit ett konflikt mellan människor istället för mot Draken. 

Jag har under denna vår sett så rädsla transformeras till illvilja och starka reaktioner istället för kärlek och stöttning, för det vi alla har att hantera tillsammans.

Många har förlorat sitt arbete, andra har mist en kär vän på ett sjukhus. Det skapar såklart sorg och oro. Jag önskar att vi är så starka att vi står stadigt och inte låter känslor transformeras till rädsla och fientlighet. Eller som Astrid Lindgren sade.

-Vissa saker måste man göra fastän man är rädd för vem vill vara en liten lort?

Pandemi kommer att beröra oss alla innan den är över. Vilket samhälle vill vi ha? Hur stort utrymme lämnar vi för varandra? 

Vi är skaparen av vår historia - Vår framtid och Det startar här och nu. 

 

 

 

Have you also felt small and out of control?


When the unexpected strikes. Suddenly there is no fact, no map, no manual. We go out together on unbroken ground with confidence and perhaps fear as our companion.

Together you create a picture of what we have in front of us. What is the best way to attack the "dragon".
Should we turn off the lamp and hide under the blanket until the storm blows over, should we cunningly deceive it or should we meet it and fight?
There is no given answer but based on our history, population, our laws and we make a decision that we believe will work. The insecure might have wanted to wait and see what the others choose and then do the same.

This is where the deeply human shows up and "go out on ice" - the metaphor becomes real.
We are dependent on each other and we do not want to be left alone. If a fellow man goes into something unknown then maybe I can also go on the same "ice", all of a sudden everyone stands there and asks who has knowledge of the situation and if it holds.

If someone chooses another way to attack the dragon, he is now seen as a threat. Have we others missed something? The fear of making the wrong decision in difficult situations is strong and all of a sudden, all of us who would be helped to kill the dragon will suddenly try to harm anyone who chooses another path.
Everyone is moved back to the school yard, the mob has started against what is different and it runs from the nearest neighbor over big water to the people we have never met. The safe and loving fellows are suddenly gone. Groups, people, nations and states are twisting and disputing arguments, rhetoric, results and figures for their purpose. It has become a struggle where one does not go about creating different "truths" to emphasize oneself. Suddenly, there has been a conflict between people instead of against the Dragon.

I have seen this spring so fear is transformed into malice and strong reactions instead of love and support, for what we all have to deal with together.

Many have lost their jobs, others have lost a dear friend in a hospital. Of course, it creates grief and anxiety. I want us to be so strong that we stand firm and not let emotions transform into fear and hostility. Or as Astrid Lindgren said.

-Some things to do even though you are afraid of who wants to be a little shit?

The pandemic will affect us all before it's over. What society do we want? How much space do we leave for each other?

We are the creator of our history - Our future and It starts here and now.

Eva Wirén
Eva Wirén


Leave a comment

Comments will be approved before showing up.


Also in My world - in color

Målarredskap för inspirationen / Painting tools for inspiration
Målarredskap för inspirationen / Painting tools for inspiration

July 04, 2020 2 min read

Hej alla konst och målarvänner. 

Den svenska sommaren är äntligen här och de flesta av oss kommer troligen spendera vår semester i Sverige. 

Like the sky over New Delhi
Like the sky over New Delhi

May 13, 2020 2 min read

Are you a fighter
Are you a fighter

April 24, 2020 2 min read

Sign up for newsletter - Color my life